Pingsttider... Andens och kärlekens tid

Jag vill skriva om Pingsten och Anden idag, om hur talet om Anden är bland det viktigaste av allt i kyrkan, i kristen tro och bland det viktigaste i livet, jag ska förklara vad jag menar.

Mycket enkelt kan man säga att  pingstens budskap till oss är detta: Gud är nära, Gud går med oss genom livet och är en levande personlig närvaro.
Och det här:  Gud ger tro hopp och kärlek till oss varje dag och därför lever vi.

Gud som skaparen av himmel och jord kan kännas fjärran, så stor och svårfattbar, en högre kraft som ligger bakom att universum finns, som är varats grund och stjärnornas konstruktör. Den högste som är själva livet och kärleken, alltings ursprung och mål, som vi säger i en nattvardsbön.
Likaså kan vi ibland känna ett avstånd till Jesus Kristus, trots att han var en människa som vi och känner allt som vi kan känna så handlar berättelserna om honom om en annan tid, 2000 år före oss. Han rör sig ändå i en annan historisk tid och en annan kultur än vår egen.
- Det var ju så länge sedan, sa en ung människa till mig, vad har det med mitt liv att göra som lever nu och inte då.

Svaret är pingstens berättelser om den heliga Ande, eller rättare sagt, svaret är Den heliga Anden själv och hennes verkningar.
Jag tillåter mig att säga hon om den heliga Anden idag, jag tycker att det är ett bra sätt att betona att både kvinnligt och manligt finns i Gud. Gud är större än alla våra tankar och ord och för att förstå bättre vem Gud är behöver vi använda olika ord och liknelser.

Pingsttid vid Heliga Trefaldihets kyrka i Arboga

Orden ”Den heliga Anden” är alltså ord som talar till oss om Guds osynliga närvaro. Vi kan inte se vinden som blåser, bara dess verkningar. Bibeln talar om en mängd olika verkningar som Anden ger oss. Det är den närvaro som ger liv, kraft, inspiration, och kreativitet.
Paulus skriver om Andens gåvor i 1 Kor 12, han beskriver hur en och samma Gud kan verka på en mångfald olika sätt. ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta” skriver han och räknar upp gåvor som kunna meddela kunskap och vishet, att bota och göra under, att tala profetiskt och skilja mellan andar, tala och uttolka tungotal osv. Allt detta är exempel på sådant som man kände igen på olika sätt ibland de första kristna.

Något som är typiskt för dessa gåvor är att de handlar om olika sätt att tala eller handla för att människor ska tro på Gud. Olika sätt som gör att människor förstår och inser vem Gud är och vad Jesus betyder för mänskligheten.
Den långa genomgång som Paulus har om Anden slutar med följande ord: ”…Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den ska förgå. Tungotalet, det ska tystna. Kunskapen, den ska förgå…. men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken” 1 Kor 13: 8 och 13

På ett annat ställe radar Paulus upp Andens frukter (Gal 5:22f) de är ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning…”
Och han skriver om hur Anden gör oss fria när hon leder oss, fria från att styras av kortsiktiga begär och lagarnas paragrafer. Vi styrs istället av Guds Ande som leder oss fram till att vara allt mer kärleksfulla och skapande människor.

En engelsk gosskör på besök i Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga

När Paulus skriver om tro, hopp och kärlek handlar det nämligen inte om något som i första hand rör vad vi gör i kyrkan. Det handlar om hela våra liv, om vad vi gör och säger i vardagslag mot alla människor vi har omkring oss. Om att ge vår medmänniska vanlig vardaglig omsorg och omtanke på livets alla plan.

Pingsten är en gränsöverskridande helg, den talar till oss om att vi alla angår varandra, att inga gränser mellan människor har någon betydelse för Gud och inte ska ha betydelse för oss.

Den första pingstens händelser är gränsöverskridande, plötsligt överbryggas språkens hinder. Människor från en lång rad olika platser och med en lång rad olika språk kunde plötsligt förstå varandra och höra ord om Guds stora gärningar. Och det handlar inte bara om människor som kommer från den närmaste omgivningen eller människor med liknande språk.
Här handlar det om människor som talar grekiska, latin och arabiska, alltså alla de största kända språken i världen.
Detta är naturligtvis också en symbolik för att beskriva hur Guds ord är på väg att nå alla människor, här börjar den världsvida kyrkan.

Anden kan framförallt kännas igen på några tydliga tecken.
Hon är alltid gränsöverskridande – mellan Gud och människa och mellan människor inbördes.
Hon ger en mångfald av olika gåvor som alltid är till för att bygga upp gemenskapen och hjälper oss att komplettera varandra. Vi behövs alla med våra egna speciella gåvor.
Och hon är alltid förknippad med tre av de allra viktigaste sakerna i livet; tro, hopp och kärlek. 

Gud är nära, Gud går med oss genom livet och är en levande personlig närvaro.
Så gå med Gud var du går och lev i Guds kärlek.